Toan

När man ser på bilden på skolan tänker jag på omklädnigsrummet och "nya toaletten". Minns ni dramatiken när den byggdes? Dom sprängde mitt under lunchen och en sprängmatta var ända uppe vid fönstret på matsalen och vände! Vi tyckte det var ganska spännande, undrar vad lärarna tyckte?
Innan bygget var det ganska jobbigt. Jag  höll mig hela skoldagen för att slippa gå på "skithuset" med torrmugg och pissränna. Dessutom gick ett envist rykte att det fanns ett titthål mellan killarnas och tjejernas avdelning.  (där tjejerna kunde titta in!)
Att byta om i korridoren inför jympan var inte heller nån höjdare. Det nya omklädningsrummet med dusch kändes riktigt lyxigt.

Pensionärjävlar

Hörde på radion att 40:talisterna är oroliga inför pensionen. Skall pengarna, sjukvården, omsorgen räcka till? Inte undra på!

 Under hela vårt arbetsliv har vi matas med nyheter att pensionssystemet skall braka ihop, att vården inte skall räcka osv. Vi har kallats proppen Orvar när vi jobbar och jag glömmer aldrig Per Nuders benämning av oss "Det stora köttberget". Honom har vi bekostat utbildningen för! Dags att slå tillbaka.

Hemma igen

Vi kom hem allihop och här sitter "fröken" eller fru Åden och funderar över våra betyg inför real skola, yrkesskola och flickskola. Den här bilden är från samlingslokalen i källaren vid posten, den med en stödpinne mitt i lokalen. Hopplöst när vi hade fest där. Tänk vad mycket popcorn som trampats på det golvet!
Vilken fin kateder och tavla! Det var lite trist att man inte kunde drömma sig bort genom att titta ut genom fönstren. Man såg på sin höjd ett par ben svepa förbi mot den grå himmlen. Men rasterna var ganska kul med berget och konsumgärdet.

Haraldsheims ungdomshärberge

Vet inte om tidsordningen är riktig, men detta stiliga ställe bodde vi också på i Oslo. Jag misstänker att det var tidigt på resan, för slipsarna sitter fortfarande så fint på Gunnar och Sture.
Nu får det bli en punkt för denna resa, helt enkelt för att mina bilder är slut.

Björn Sköldström
Hans Östberg
Gunnar Pettersson
Krister Persson
Sören Hessel
Sture Holm
Rolf Karlsson
Roger Broberg
Kjell Karlsson

Undrar just vem den där Harald var som gett namn åt detta. Han bodde i alla fall i en stor sovsal. Här Hans med sin packning i förgrunden. 
Sen bar det väl av hemåt och till vardagen, eller skollovet.
Har du några bilder från vår skoltid? Hör av dig!
Jag har några bilder från det stora valborgsmässo-firandet i Ursvik. 

Resan närmar sig slutet.

Jag blandar kanske ihop tiden, Vet inte om det är Lillehammer buss eller trikken i Oslo. Här sitter gänget på dom fina plychsätena vid dom obligatoriska bussgardinerna och myser.  Anders och Ingemar närmast kameran.
Sjömansmössorna sitter som en smäck på flickorna och man ser vad som intresserar oss pojkar... Inte är det Oslos statyer i allafall.
Sen hände det där skämmiga!
Sonja råkade slå sönder en flaska med mjölk för en dam!!! Man ser hur förkrossad Sonja är. Damen håller krampaktigt sin väska och handväska och är lite orolig för vad alla svenska skolbarn skall ställa till med nu! Snygg hatt! Trodde alla norrmän hade toppluva.

Maihaugen

Vi var faktiskt här, även om minnet sviker, tur att man har fotoalbumet. Här fick vi säkert höra om BSB:s kamp för bokmålet, om alla böcker och kanske också att han som 11åring ägnade sig åt att skriva poesi!!! En syssla som åtminstone för mig verkade ganska fjärran. (Men ganska lönsamt...i norge.)
Mer intressant var den fågel som Sture Holm matade med medhavd matsäck och som tack attackerade och försökte bita honom i ändan till allas stora förtjusning.

En trevlig promenad med utsikt fanns det tydligen tid till. Nåt fel på orken i benen verkade det inte vara. Sen blev det kväller och kanske serverades den norska nationalrätten Hardangerägg (fiskbullar).

Lära sig om Nordisk kultur.

Nu skall barnen som lära sig rabbla nordiska , städer, floder och kulturpersonligheter. Bra tycker Jan Björklund.
Vad kommer du själv ihåg om Norges store författare Björnstjerne Björnsson? Nähe... ändå var vi där!

Björnstjerne Björnsson födde den 8 december 1832 i Kvikne i Österdalen i Norge som son till pastorn i Kvikne. Fem år gammal flyttade familjen till Nesset i Romsdal där han sedan växte upp. Han största berömmelse är nog ändå att han satte texten till Norges nationalsång och hans kusin Rikard Nordraak komponerade melodin: Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem furet, vejrbidt over vandet med de tusen hjem, osv… Nationalsången skrevs till femtioårsfesten den 17 maj 1864 1903 fick han Nobelpriset i litteratur. Han dog i Paris den 26 april 1910, 77 år gammal.

Bad

Dammen inbjuder väl inte till bad, men är man på skolresa avskräcker inte lite svala dopp. Här är det Gun-Marie och Sonja som trotsar det 10gradiga  vattnet!

Killarna vill naturligtvis inte vara sämre. Så här simmar Kjell och Peter med hackande tänder och blåa läppar.

Men snart vankas kulturella studiebesök. Besök i Bjørnstjerne Bjørnsons hem.

Lillehammer

Borta från den lilla storstan fick vi lite "lösare tyglar". I det som senare skulle bli OS byn, fick Fröken Nyström eller skall man säga fru Åden lite egen tid med sin man. Allt medan vi for runt okontrollerat bland dammar och hiskliga vattenrör. På sena kvällar trodde dom att vi låg och sov sött i pojkarnas och flickornas sovsalar.....men det gjorde vi inte!









Gunnar Pettersson och Björn Sköldström på vandring längst dammen.  Omgivningarna var inte helt ofarliga, kommer ihåg dom stora rören. Dom var härliga att springa på.

Lägg märke till flickornas käcka sjömansmössor inköpta i Oslo.

Mot Lillehammer

Möllegade Skole finns kvar!
 

Så här fin ser den ut idag. Undrar om dom renoverat gymnastiksalen?

Vi packade våra väskor och bagar och lämnade den sunkiga  natthärberget och tog oss till centralstationen för att med tåg resa till Lillehammer. Lite vatten skadar inte inför en lång tågresa. Jag förmodar att vi efter ganska orolig sömn var ganska trötta på resan.
Väl framme i Lillehammer fick vi ett fint boende på Birkebeinens Ungdomshotell. Vacker natur, berg, vatten och nya utflykter bland annat till Maihaugens friluftsmuseum.Värt ett nytt besök, kolla

Bildspel från Maihaugen


Jag ägnade mig tydligen mest åt bad och att vandra på vattenkraftrören. Kolla badbilderna i morgon!.

.

Möllegate skole

Efter en oändligt lång väntan  utanför Oslos Centralstation kom äntligen spårvagnen, eller trikken som den heter på norsk.

Den tog oss till Möllegate Skola där vi skulle sova i en sunkig gymnastiksal sal med med massa våningssängar.
En säng brakade ihop under natten, men som tur var blev ingen skadad.



Sture Holm sover gott som om det vore Oslo Hillton
 
I Oslo tittade vi på Holmenkollen, och storögt och ganska generade beskådade vi alla nakna statyer i Vigelandsparken. 

 Fy sånt snusk, tur att pölsemannnen fanns som kunde förse oss med varm korv med tunnbröd! (Slang med halka  i sämsskinn.)
Vi tittade även på Stadshuset och vikingaskepps-museet. Lite strosade på KarlJohann och åtminstone flickorna köpte vita sjömansmössor.






Kvällen avslutades med bio! 
Vem minns inte Mrs. Miniver en amerikansk propagandafilm med siktet inställt på att stoppa den amerikanska isoleringen från andra världskriget
Filmen har vunnit sex Oscars, bland annat för bästa film, bästa kvinnliga huvudroll och bästa regi.




Ifall nån (som jag) somnade.. en resumé av filmen
Mrs. Kay Miniver lever ett komfortabelt liv i ett hus kallat "Starlings" i en by utanför London.
Hennes make Clem är en framgångsrik engelsk arkitekt. De har tre barn: de lite yngre Toby och Judy och Vin, som går på universitetet.
Då andra världskriget hotar i bakgrunden kommer Vin hem från universitetet och möter Carol Beldon, sondotter till den aristokratiske Lady Beldon   Trots inledande motsättningar, blir de kära:  De gifter sig så småningom. Emedan kriget kommer närmare hemmet känner Vin att han måste göra sin plikt och går med i RAF som pilot.
Clem använder sin motorbåt för att assistera i evakueringen av Dunkirk. Familjescener från en lufträd visas, där Mr. Foley , butiksägaren och hemskyddsombudet, råder dem att dra för sina gardiner; och de visas i sitt egenhändigt byggda skyddsrum i trädgården. Kay, som lämnats ensam i huset, hittar en skadad tysk pilot  i sin trädgård. Hon ger honom mat och desarmerar honom sedan lugnt och ringer polisen.
På väg hem efter en blomfestivals tävling  blir Carol är skadad efter en attack från ett tyskt plan, och hon dör bara minuter efter att de kommit hem. Lokalinvånarna samlas i den svårt sargade kyrkan där deras präst  intygar deras övertygelse i en kraftfull predikan. (snyft)
Församlingen står enade och sjunger "Onward, Christian Soldiers" för full hals, medan flygplan efter flygplan syns genom det gapande hålet i den utbombade kyrkan i V-formation.

Tack Sonja för hjälp med minnet.
Jag har också bilder från Haraldsheim ungdomsherberge i Oslo. Bodde vi där på hemvägen?

Skolresan till Norge.

Hörde på radion att nu skall eleverna i skolan lära sig mer om våra grannländer, det har varit skralt med det några år. Föreningen Norden som hjälpte oss till Norge jublar och vaknar till livs igen
Jag vet inte om vi lärde oss så mycket om Norge, men vi var bevisligen där! Vi började med en lång tågresa till Oslo.
Här köper Hans Östberg glass på en station. Ser ut som det skulle kunna vara centralen i Stockholm. Den som reser äter!

Ja då var vi äntligen på väg!

Vi ägnade väl oss det vanliga på tåg, medhavd mjölk i sköra glasflaskor, läckande termosar, svettiga ostmackor och flottig prickigkorv.
Sen var det förstås några "som fick till det!"
Sture Holm stöter på Inger Hall. Gunnar Pettersson verkar inte helt nöjd. Lägg märke till vad fina pojkarna är med slips!










I Oslo blev det räkning av klassen. Här studerar vi Norska tidningar, bokmål eller nynorsk!

Missa inte den rafflande fortsättningen..
Har ni några minnen, maila mig.

På väg mot Norge!

På lördagarna hade vi "roliga timmen" och så den stora insamlingen till Norgeresan som hägrade i 6:an. Sparbössan var en stor låda där vi alla hade en egen avdelning med en springa att lägga den medhavda slanten i. Pengarna skulle användas till "den stora resan!"

Sen blev det ledigt! Hade man tur kanske det var "Hippa" hemma hos någon. Hos Gunn-Marie var det en lyckad fest, ballonger, poppcorn å lite dans. Jag fick använda mina kunskaper från slitet hos Majken Liljegrens Danspedagogiska Institut och dansade på. Nattvickningen var såklart varm korv. (Slang med Bulle å halka) och vi blev mäkta imponerade av att det inte var vikta formbröd utan riktiga korvbröd! Jag utropade glatt:  
"ÅÅÅ riktiga bröön!" vilket naturligtvis var helt fel när flickorna började få spännande former. Det blev stort fnitter och jag blev blossande röd, helt bortgjord.... så var den kvällen förstörd.... och inte hade man lärt sig att röka heller..

Håll utkik snart kommer skolresans bilder.

Skolmaten.

Jag var aldrig riktigt förtjust i skolmaten. Hade lätt för att bli kvackelmagad som man säger i småland.
Kommer ni ihåg hur vi alldeles tysta smög igenom 6:ans klassrum för att passera vikdörren in till matsalen.
Dom första åren var maten upplagd på faten! hemska tanke. Där satt jag med en jätteportion av Lappkojs som verkade bli större och större ju längre jag åt. Om man ville ha påfyllning av mjölk var det hand upp med ett finger, mer hård smörgås två fingrar. Påfyllning av mat var aldrig aktuell för mig, så det kommer jag inte ihåg om det fanns nån kod för.
Man skulle se till att man tappade mjölktänder länge...för då fick man det tunna ljusa knäckebrödet, det andra var otroligt grovt och hårt.
Jag tillbringade hela mina lunchraster med att sitta och peta i maten så det blev inte så mycket tid för kulspel och byta bokmärken.

Vad hette magistern?

Nu sviker mig minnet
Vad heter magistern på klassfotot i kostym slips och väst?
Jag kommer ihåg att han bodde i Jakobsberg och att vi hade en klassutflykt dit.
Där förvånades jag stort av att han klädde sig och levde som en helt vanlig mäniska
med fru och barn (nästan som fantomen)! Det hade jag på nåt sätt inte förväntat mig.
Kommer inte ihåg vilken klass det var. Men det var inte dom åren vi förvisades
till källaren i posthuset.



Vad som var lite kul i lågstadiet var gymnastiken, trots att jag aldrig varit nån idrottstyp. Vi hade en lärarkandidat som hette Kjell Grane. Han gjorde massor av kul saker på jympan som var lite ovanliga på den tiden. Lite skämmigt att vi under dom åren inte hade nåt omklädningsrum utan fick byta om i korridoren och hoppa ner i salen som inte hade nån trappa?. Kjell Grane hade brytit foten och vi var mycket imponerade över dom stålskruvar han fått inskruvade i foten.
Jag träffade honom ca 20 år senare när jag som ljudtekniker på Sveriges Radio i Örebro spelade in Morgonpasset. In klev Kjell G. han kände igen mig direkt trots att jag dolde ansiktet med ett trotsigt skägg!

Sonja Åström (Wistedt) kom med lösningen. Karl-Erik Gullö var namnet på den välklädda läraren.
Hon vann en fin bild av sig själv från skolresan till Norge.

Skolresa 54

Det blir några bilder lite snabbt. Szallyh vår Pumi ligger brevid i soffan, suckar och tycker det är dags för en långpromenad.



Ibland tog vi välbehövlig paus i det tråkiga rabblandet av multiplikationstabeller, Hallands vattendrag, klämkäcka sånger och välskrivning med bläckpenna, läskpapper och bläckhorn.


Då blev det SKOLRESA!
1954... åkte vi till Gripsholm och tittade på slottet.
Efter ha tittat på oändligt många tråkiga gamla salar och ätit dom flottiga korvmackorna, druckit den opastöriserade mjölken och tuggat i sig äpplet, var det skönt att hitta en bänk att slå sig ner på.
Ingen hade mobil!


Men Ingela, så sitter inte en fin dam.

45:or i slöjden

Hej igen från albumet!
Hoppas på lite bilder från er oxå.(som man skriver i radio)
Här kommer dagens bilder, som kommer från slöjden. Bara killar säger genusforskare idag, men på vår skoltid fick flickorna syslöjd när killarna brottades med plankor.
Skärbräda, träfat som skulle holkas ur och vem min inte den figursågade tranan som skulle täljas och slipas. Jag kommer också ihåg att det var viktigt att komma först till hyvelskåpet för att få den bästa hyveln.

Det rör på sig i gamla Ursvik!

Va kul att så många besökte bloggen igår. 33 st hittade den direkt!

Har ni sett dom storslagna planerna för Ursvik.
Nu är det slut med lådbilsrally ner för De Lavalvägen som vi ägnade oss åt som barn. Hur kunde våra föräldrar tillåta nåt sånt?
Bilden är tagen nedanför E18 eller Landsvägen som den heter... Man ser bageriet i bakgrunden. Tobaksaffären skyms av busshållplatsen.
Förutom mig som racerförare, är det Björn Sköldströms bror Lars-Gunnar som beundrar ekipaget. Lägg märke till säkerhetstänket med bälte!

NCC anlägger infrastruktur för 600 bostäder i Ursvik
NCC Construction Sverige påbörjar i oktober arbetet med gator, el, tele, vatten och avlopp för 600 bostäder i Ursvik i Sundbyberg. Det är till exempel en 1,5 kilometer lång huvudgata och lokalgator till de blivande fastigheterna. När allt är klart ska HSB, NCC och Förvaltaren uppföra lägenheter i området. Uppdragsgivare är Stora Ursvik KB och ordern är värd 43 MSEK.
Området ligger i centrum av Stora Ursvik. När infrastruktur och gator är klara övergår underhåll och drift från Stora Ursvik KB till Sundbybergs stad. Därefter bygger HSB och NCC bostadsrätter, och Förvaltaren hyresrätter – allt som allt 600 bostäder.
– Vi har tidigare byggt två på- och avfarter för trafiken mellan Ursvik till E18. Nu ser vi fram emot att även förbereda för fler bostäder i området, säger affärschef Patrik Nilsson, NCC Construction, region Stockholm/Mälardalen.
Förutom gator, vatten och avlopp, el och tele utför NCC även markarbeten för fjärrvärme, sopsug och bredbandsnät för bostäderna.
Ursvik är det största bostadsprojektet i Storstockholm sedan början av nittiotalet. Här byggs en komplett stadsdel med olika typer av bostäder, skolor och annan kommunal och kommersiell service. Ursvik får 4 500 bostäder och lika många arbetsplatser när allt är klart. Hittills har 900 personer flyttat hit.
Arbetet påbörjas i oktober och beräknas vara klart i juni 2012. Totalt sysselsätts 20 personer.


Har du nåt att berätta?

Hej klasskompisar

Här är en sida för oss som började i Ursviks skola 1952! För att ni lättare skall komma ihåg, får ni här en inte helt purfärsk bild av mig.
I skolan gick jag under namnet Krister Persson, men när min bror bytte till Croneld hängde jag på, sen tyckte jag det var tufft att stava Krister med Ch. (ett tilltag som krånglar till det i vårt datoriserade samhälle) Nu bor jag på Öland och pryar som pensionär.
Hur jag hamnat här är en lång historia men den kan vi ta en annan gång.
Längtar ni efter ett klassfoto? Jo jag har några. Det står lite namn på baksidan, det kan ni hjälpa till att komplettera! Jag tänkte att vi kan använda den här sidan som en mötesplats . Skicka texter bilder och tankar så lägger jag ut dom.
christer.croneld@telia.com